varje dag försöker jag överleva med små steg och glädjas åt små saker

och aldrig ta själv klara saker förgivna det går tungt att leva i ovissheten 

att inte kunna fokusera bakom låsta dörrar och höga murar och regler som 

känns nervärderande när jag inte ser samanhanget eller förstår innebörden 

ut av dom  som gör en ledsen och frusterad för det finns så mycket att leva 

för men som känns så långt i från i friheten bakom min höga mur många 

tycker det är rätt många inte jag tycker det är rätt men det måste finnas en 

gräns i rättvisan och den är svår för en del brott ska sittas ut för resten av

livet men även det är olika åsikter lagda förstådda och oförstådda så hur ska 

man dömma straffa jag vet inte livet är svårt jag tar minna dagar med små steg 

och försöker överleva och glädjas åt små saker jag tycker jag är redo att släppas 

fri en del vill kasta bort min nyckel och glömma mej men jag längtar hem nu min 

11 år dotter var här på besök nu för en tim sedan jag älskar och saknar henne så 

mycket hon är så vacker och full av liv livet bakom muren är inte lika atraktivt längre