Så stark var aldrig vårsolen
Som när den spelade med sina strålar
frihetssymfoni
Genom tagel och man
Över hagarnas gräs
När hon fick nog

Till maning att stå stilla, tyst
Seså, flicka lilla
Foga sig nu
kan hon inte längre lyssna
Vill hon inte längre känna
den lytta kroppen
Hon är stark
Nu!

Och stolparna viker sig
framför henne
när hon störtar ut
Så hämningslös
hon aldrig tillåtits vara
I valackernas hage
är hon stål
bland strån

Det är frihetssymfonin
Crescendot
Stegrar
Förändringarnas storm
När pukorna börjar mullra
Som marken
under tusen hovar
Valackerna stirrar
urholkat

Så stark var aldrig vårsolen
Som de smällande planken
Som dånet genom skogen
Som skriet över nejden
Som urkraften
Som hon