de strama korta

blir till rop

en refräng 

till alltets klang

de fåordiga

välformulerade

blir till viskningar

i mörkrets dova ton

de mångordiga långa

som symfonier

de harmoniserar

genom mitt vara

de fyndiga

spännande

lustfyllda skratt

som håller mig vaken

de rimmande

naturlyriska ljuva

stroferna till klanger

förvandlas till sång

som jag beundrar

de vindlande berättade

prosans gånglåtar

som får mig att vilja dansa

de svarande kloka

skaldandets rytm

klingar tills foten

vill stampa i takt