... innan det hamnar i stilla havet

hon som halva växer så det knakar ovanför moln av sin egen densitet där solskenets reflektion i vänster iris berättar om vad som var övergående på väg upp

hon lämnade en halva bland allt det andra
blottar jordiga ben, sju droppar blodiga som räknas i regel av höger hand
ett helt hjärtas försök svaras med ett ensamt rött finger riktat mot munnen och molnen

det är tyst tills ljud tar slut och fötterna tappar fäste
inga vågor behöver väcka, vi är vakna, hon och jag