hårt hållande rädslans hand
ska jag dyka i den mörka brunnen
märka när vi bryter ytan
och tiden kröks att
magin är mäktig
allt är märkligt
så vi skrattar
så att även rädslans axlar sjunker
våra ögon möts och jag säger
jag vill alltid vara din vän

singlande ner genom mörkret tills
källans ljus pånyttföder
ensam springer jag igen i cirklar
bländad runt brunnen