jag existerar i sammanhang, uppträder naken
mellan möten vilar jag bland lager av jord och väntar på att få växa
gömd undan årstidernas rytmer av ljus

skimmer av silver når mig ändå,
rinner lika blint genom försjunkna ögon och nedtyngda lemmar
vågorna viskar om att våren lovar en möjlighet till värme där mina frön kan få gro
så länge jag spärrar upp ögonen för att se när de ska sås
då tvungen till att syna resterande tids mörker

en vandrare var nära på att trampa ihjäl mig i tron om att mitt bröst var en lavbeklädd sten
bara den som i stillhet studerar kan få en skymt av min andnings rörelse
luckra mig upp till rymdens höjder och vidder
vi kan också röra oss i en kosmisk dans tillsammans