i några dagar har jag funderat på platser som förut var bebodda 

för länge sedan hårt arbete med överlevnad i fokus inte ett spår 

finns kvar på många av just dom platserna inte ett grus korn alls 

det är så konstigt allt verkar bortglömt utplånat det känns så

konstigt i tanken där förut kärlek blomstrade svett tårar öppna 

spannmåls fält där i dag det står stora hus områden golf barnor 

där man brukade jorden hårt förut jag kanske är konstig som tänker

så men vart tog allt vägen det är bort glömt ordet är bortglömt 

utplånat jag tänker på mej skälv och allt i mitt liv och alla i det och runt 

om mej några generationer till och även jag och allt mitt är bortglömt 

och utplånat men vad i fan spela roll jag mår ju inte bättre ut av att vara 

ihåg kommen i tusen år framöver så det är väl bara att leva nu nu och nu 

för det hör redan till det förflutna och är snart bortglömt det med det 

finns saker man glömmer över natten eller med åren så det är väl bara att 

leva just nu och njuta av allt man ser runt om sej för det enda som betyder 

något ut av vikt är din livs tid och det du älskar