vinden blåser allt bort  stenar håller minnen hårt fast  music väcker 

ljuva minen till liv i bland till gråt tårar rinner varma efter kinden ner 

dämpade skrik gör sej hörda relationer hörda är grunden till lidandet 

efter njutningen vissa kommer vissa går bort och kommer aldrig hem 

igen himlen känns lättare en helvetet där under svårt att bli älskad då när 

hatet härskar i hämnd och svartsjuka igen trygghet sover lungt där våld 

pulserar fram i vår vackra värld tar bort alla vackra färger till endast svart 

eller vit antingen eller älskad eller hatat inte kanske älskad eller kanske hatad 

kontrasten växer skilinaden blir större inga drömmar lever fria i vår begränsade

värld som krymper just därför drömmarna blir mindre med en växande verklighet 

av förödelse mirakel blir inte sedda på grund ut av att dom är små och inte något 

som lyser upp hela himlen eller får himlen att falla att rädda en myra från vägen 

räknas inte i våran värld men i myronas är det fortfarande stort tänk om vi kunde 

se livet och världen  med deras ögon då skulle vi forfarande se mirakel och ha ett 

hopp och en tro på den här världen och inte bära sorg och leva med en önskan 

om en bättre framtid jag kan blunda och drömma mej bort eller till baka när jag 

var liten när jag inte uppfattade världens ondska som vissa utövar av sin egen 

olycka min värld var fantstisk som liten långa äventyr med en myras ögon visst 

att man ska tro på högre mackter men till vilken gräns vår värld är redan dömnd