När min fru lade sig så vackert.

Så letade jag mig upp på mitt musikrum.

In i mitt eget universum.

Där alla mina världsklass gitarrer bor.

Där mina två trumset längtar efter mig.

Trots att det ligger flisor på golvet.

Efter mina kantslag.

Och mitt hamrande på ko klockan


Jag drog på mig lurarna och slog skiten ur mig själv.

Och mitt liv.

På mitt digitala set.

Men jag kände att jag inte fick rätt respons på virvlelkaggen.

Så jag bytte till mitt gudabenådade akustiska Premium set.

Trummpinnar och flisor flög.

Och jag var i min himmel där ingen.

Absolut ingen nådde mig.

Min fru kom upp undrade.

”Vart tog lurarna vägen?”

”Det är faktiskt lite svårt att höra teven här nere!”

Ok!

Sade jag.

Så jag bytte till min Washburn bas.

(som om det skulle låta mindre!)

Och jag satte på Eppu Normaali.

”Syvään päähan”

Och jag tog faktiskt 80 procent av basgångarna i låtarna.

Det är ju faktiskt lite svårt,
att som gitarrist att följa basgångarna.

Inga problem när det gäller att hålla takten.

Men som gitarrist.

Vill man bara blåsa på.

Men Per bara körde på (Vår Basist)

Han var ju en taktfast maskin.

Jocke (min gamla trummis) är ju faktiskt lite berömd,

Efter deras spelning i Dublin.

Och jag lever på riktigt.

När Jonas och Tim från Avatar kommer hem till mig.

Och blåser skiten ur mitt musikrum.

Som sist.

Efter deras USA turne.

Jag vet vad de gjorde i Boston.

Och jag vet mycket där till.

Fan!

Vad jag har räddat Jonas.

Och Jonas vet att hans hemligheter stannar hos mig.

Oavsett alla basgångar.

Faktum är att Jonas Jarlsby.

Är den bästa gitarrist jag någonsin träffat.

Totalt gudabenådad.

Och han är min vän.

Oavsett var de spelar världen.

Så ligger det alltid ett backstage pass där för mig.

http://avatarmetal.com/