Mitt hjärta bara skriker!

Efter segern uppe i norr.

På något märkligt kopplade min alltid brinnande hjärna
ihop segern med Erich Fromms tes om konformitet.

Om hans tes om samhörighet.

Och ibland går jag in matematisk konformitet.

Och inser att Salomon inte alltid hade rätt.

Då tänkte jag.

Att i morgon skiter jag i all filosofi, psykologi och tankar.

Och all teologi.

Även om jag sitter mitt i ett av Erics strålande exempel på konformighet.

För jag och min fru skall till Scandinavium.

Och sitta på mina gamla serieplats biljetters platser.

Och se Frölunda kliva mot SM Guldet.

Och visst är det ytligt att söka sin samhörighet på en läktare.

Men nu är det bara så att jag är Frölundait sedan barnsben.

Jag och min fru kommer inte ens att kunna tala med varandra.

När trycket i vår borg blåser ut väggarna i hela Göteborg.

Och efter segern imorgon i Scandinavium.

Och efter en nice middag på stan.

Så kan jag kanske börja begripa Erics tes om samhörighet


När jag och min fru.

Lomhörda älskar med varandra.

Och jag undrar så mycket.

Hur hon står ut med mig?

För jag är i grund och botten.

Nonkonformativ.

(Och ja, jag har även läst psykologi)

(Ett nonkonformt beteende betecknar ett avvikande beteende).

Och jag trivs med att vara knäpp.

När jag kollar på hockey.

Och egentligen alltid.