asplöven vinkade till mig sittande under kronan och blommor växte ur dina ögon och mun medan lätta händer dansade och dirigerade mig till darrningens takt

spridde samtidigt lockande dofter av nektar då jag blev till ett berusat bi, vilt surrande och stickande bland fallande höstlöv

de brann och elden brände oss till marken innan du skulle ha hunnit smälla till mig av de otaliga stingens smärta

allt som sedan återstod var våra kroppars kedjor av kol diffunderade med regnvattnet till de högsta lövens fortsatta darrande dans, inväntande nästa åskådare