på andra sidan oceanen möter jag dig
med ett förstelnat hjärta,
med drömmar av kallaste is.
du har glömt bort hur man älskar
jag försöker få ditt blod att cirkulera,
men allt är förgäves nu.
det finns inte längre några vackra sagor
för han berövade dina inre stjärnor
och du tappade konturerna kring din själ

du är flyktig i vindarna
och din puls strävar efter en ny vår att återfödas i
en sanning bakom alla lögner de berättat för dig, alla förnekelser
och det är inte ditt förlåt som ska yttras
det är inte du som ska läka deras sår
det är inte din lott att bära

du ska ut i friheten, segla ut över havet med dina vingar
slå dig igenom alla barriärer och komma över gränserna
till min vaggande famn
du behöver det,
du behöver någonstans att ta vägen med all sorg
och i din lilla bur har du redan nyckeln
men du får inte ge upp sökandet efter den
du får inte ge upp ditt liv, för det är redan ditt
du tillhör dig själv och ingen annan
och du måste förlösa ditt skrik

redan då var det som om du slöt in dig själv i känslorna
dina tankar var förseglade
och dina försök till upprättelse upphörde
du stängde in allt i ett vakuum
och de svarta hålen slukade din livsvilja
du slukades av regnmassorna
och du regnade bort i en tid då du borde ha fått leka
du borde ha fått skratta som andra barn
det fanns en fantasivärld där du kunde få ro, var är den nu?
var är du nu?