Det händer ibland

att tranor landar

på vårens åker

att himlen är en dikt

i bläck och bladguld

och dagen heter torsdag

att jag tänker

och alltså är jag till

och världen likaså

Då tar tiden

min högra hand

och läser linjerna

som funnits där

sedan dagen

när ljuset föddes

och jag själv var

pojken som skrek

mig in i världen

med ödet länkat

i kropp och hud

och i ett bultande hjärtas klocka

Nutid, framtid:

vägen löper

över tranornas ryggar

genom molnens port

till nätter av andning

och dagar av calvados

till en färd längs handens

växande delta

av bäckar och floder

som för bort

som för hem

till närhetens kristallglas

Stunden speglas

i ögon

som inte är mina

Finns, och dricker

din skål

en tranornas torsdag