Och lyssnar på Ghost.

Och jag var en av de första som fann dem.

Och ingen fattade något.

Way back.

Och ingen fattade ingenting!

När jag försökte påtala detta.


Och skriver min dagbok om livet.

På poeter.se.

Jag lade ned Facebook.

För att allt var så enkelt kodat.

Med mat man ätit.

Med alla fina hundar.

Båtar.

Och bilar.

Och vackra städer och stränder.

Och koder till massa märkliga spel.

Och alla ville bräcka alla.

Med vackra fasader.

När jag så tydligt vet.

Att det lever jävligt mycket skit.

Bakom alla Facebook fasader.

Fy fan!

Om jag hade varit en Facebook.

För att vara en av de söker självbekräftelsebehov!

(Och nu vet jag att ni skrattar åt mig!).

Men jag har lite stories och bilder att komma med.

Jag hade mejat ner mycket.

Hade uttalat mycket om matfasader.

Och filosofiskt lyckliga hundar.


Men jag är bara tyst.

För att de få personer som känner mig.

Vet att jag själv har ett stort själv bekräftelse behov.

För den utvikande idiot jag.

Och nu har jag blivit läst över 25 000 gånger på poeter.se.

Och då känner jag att jag börjar bli lite för publik.

Nu kanske jag bara skall.

Vänta på döden.

Och vara tyst!

Och sedan på den andra sidan höra.

Vad alla ni sade om all min galenskap.

Och om mitt vackra liv som för mig var otroligt förunnat!

Jag vill inte leva om liv.

För vackrare liv finns inte att finna.


För ni stod ut med galning.

Och jag älskar alla er så mycket.

Ni mina kära som skapade mitt liv.

Ni som lade upp vägen till vår familjs lycka.

Men jag var bara ett verktyg för att ni skulle fortgå.

Skit i mig.

Jag offrar mig så lätt för er.

Jag vill bara att ni inte lider någon nöd.

När ni eldar upp mig och min galenskap.