Skräp skräp virvlar av smuts under luttrad sol

ser hav av gungade plast som inte

går att bryta ner,

den frustar mår så dåligt vår natur

där allt som vi har skapat går mot undergång,

skuggorna för varje timme blir allt längre,

himlen gråter 

sura regn i skuggan av tjernobyl ,

där under jord en nyss så frisläppt drake

sitter fången bak galler av stål och betong

ryter vilt och skakar i sin bur,

så vi må ta varandras händer vi är ju jordens barn

att vara fast beslutna

och skapa det vi måste för att rädda vår natur,

i skyfall krig och giftig storm på vår jord som darrar så

en liten röst vi hör sluta göra som vi gör det slutar annars illa

ja vi alla här på jorden så sakta sakta dör,

Ja lyft upp mej sätt mej på en molnkant neder

jag vill så gärna mot jorden le, 

alla fåglar sjunga här i gammelskog fiskar där i bäcken tar så

höga språng och i gläntan som vi alla ägde där höga furor

växa runtomkring bärande hela himlen och alla våra drömmar

att få vara som en

liten liten stjärna mitt i skogens stora fång.