Regnet slår ett mönster på mina rutor
att sova kräver tålamod
och jag blir lite rädd
när regnet bankar fönster
och jag kan bara blekna
som barnens vattenfärg
spilld på asfalt

Regnet slår i jord
och jag röker inne inatt
det vill inte sluta sticka i mina ögon
Men du är inte rädd
dina bröst visar att du sover
Nakna, utan täcket
och ännu slår regnet
och jag tappar aska i min säng

Och jag var inte nån alls
för jag var inte ens kvar
och jag kan titta igen
jag började för längesen
att bli ett problem
utan att se vad problemet var

Regnet slår mot fönster
och jag kan inte sova
måste titta på mönstret
som rinner bort
och jag röker inne inatt
har ingen sömn alls
bara regnet som slår mot asfalt
och så jag

Och jag är inte nån alls
men du envisas med att hålla mig kvar
och du borde säga det igen
för det känns alltid som för längesen
att jag inte är ett problem
hur jag älskade var

Om jag bara visste
hur man viskade utan vinden
Om jag bara haft en röst
och inte bara var en
av alla regndroppsskuggor på dina bröst
Om jag bara visste
hur man sa nåt alls
då hade jag sagt dig allt