Världshistoriens längsta dag.

Visade sig vara en av de bästa dagarna i mitt liv!

Taxin hämtade oss kl. 04.10.

Och vi var trötta.

När vi landade på Schiphol.

Och hoppade på fel tåg,
och var på väg till Utrecht.

Innan vi förstod att vi var tvungna att vända.

Men denna dag igår i Amsterdam var totalt oslagbar!

Som denna dag idag.

Och det är Kings Day i Holland.

Och de har stängt av hela stan.

Och vi såg lite trötta ut vid frukosten.

Men det enda ägaren sade var;

“It´s a free country!”


Och i dag tog vi en cabbe till Rijksmuseum.

Via Central Station.

Och hade intellektuella samtal med Martin i taxin.

Och vi hade “Fast Line Tickets”

Och vi kom rätt in.

Och såg Gogh.

Och Rembrant och Veermer bland andra.

Och min hjärna fullständigt exploderade.

Jag bara gick runt i en euforisk kristallklar dimma.

Och såg alla dessa penseldrag.

Och Tabir körde oss hem.

Och var högst trevlig.

Och vi hade återigen intellektuella samtal i bilen.

För att sedan kliva upp på hotellrummet i red light district.

Vid kanalen,
exakt just mitt i smeten.

Och trots alla skyltfönster med kvinnor.

Ville jag bara krama min fru.

Och ta en powernap.


Just då är livet totalt gudabenådat.

För min enda ambiton var.

Som sagt.

Att endast att ligga och krama min fru.

Och vi fick detta.

Detta stora.


Och när jag skriver detta just nu i Amsterdam.

Och när jag tänker till på hur jag skall formulera mig i dikten.

Och hon ligger bredvid mig i sängen.

I hennes powernap.

Och jag hör musiken nere vid kanalen.

Så lägger jag min hand på min kvinna,
och smeker henne ömt på låret.

Gång på gång när jag inte hittar orden.

För att jag älskar ju henne.

För hon är ju en levande Rembrant.