Jag är sällan riktigt medveten om att jag var en särskilt intensiv tonåring.
Någon punkare var man inte på 60-talet
Men när jag börjar berätta (för mig själv) om våren jag hade fotvårtor känner jag hur det börjar slå gnistor och sprätta sot kring mina känselspröt.

Jag hade 3 fotvårtor under höger häl. Plötsligt fanns dom där och jag haltade svårt.
Jag skulle få hjälp på sjukhuset och dom skulle brännas bort. Så mycket visste jag
och jag tog mig dit själv.
Stor.
Där ligger jag på en bänk med papper under och foten tvättas med sprit.
Så kommer läkaren med sprutorna som ska stickas in i hälen. Jag skriker och läkaren skriker. Ligg still !
Så kommer läkaren in med en glödande pinne som ska bränna bort vårtorna.
Jag skriker av smärta och läkaren skriker tillbaka. Ligg still !
Lukten av bränt kött spred sig i rummet -den glömmer man aldrig
Sedan kom den söta äckliga lukten från  dom indränkta kompresserna som foten packades in i.
Och det stora bandaget med en plastpåse kring. Och hasandet ut till taxin med sköterskans hjälp.
Dagarna hemma med  värkande foten i höjdläge och den äckliga lukten som inte kunde döljas
och mormors och mammas bekymrade blickar hade också en svartgrå ton av bekymrad tystnad.
Efter en dryg vecka började jag cykla till skolan med en träsko på foten.
När foten slutade värka kom mensen istället.
Och när jag äntligen kunde stå lite lätt på  framfoten och tog mig ut på rasten igen stod björk och lind i blom.
Då rann näsan och ögonen av allergin.

En ganska stor del av min barndom var jag sjuk skadad plågad och sammanbiten utav ilska över detta. Det var öroninflammationer, det var halsfluss och bölder och näsblod. Jag hostade och spydde. Varje år var jag trasig nånstans.
Jag tyckte livet var orättvist för att så många andra verkade alltid vara friska och lyckliga och hade nya kläder ... i pastellfärger.

Men i mitt inre album finns det bilder som är så svarta att dom knappt går att urskilja om man inte riktigt anstränger sig, så varför skulle jag...

Jag fick jättemycket kärlek, och jag tränade väl upp mitt immunförsvar till slut
men tålig (patient) är inte mitt mellannamn.