"mer strofer ur dagboken (den här dagen):

Ska inte en svensexa vara askul och innehålla äventyr med skratt. Vilka trista polare denna ungkarl hade, denna sista nöjeskväll i frihetens natt...

Det var en svensexa på "Haket" igår, och ett helt gäng med killar satt vid ett bord. Men de gjorde inte så mycket väsen av sig, och det var därför som jag tittade ditåt (de såg rätt så uttråkade ut nämligen), och påpekade tystnaden med frågan: "Har ni inte kul killar". De satt mest tysta och någon vidare konversation med varandra hördes inte. Vilket tråkigt gäng, inget festhumör där inte! Senare på kvällen när jag och "X" hade intagit dansgolvet, ropade vakten på mig, och jag tänkte "va nu då". MEN, han berättade för mig om killen som skulle gifta sig, och bad mig att bjuda upp den ännu ogifta unge mannen på en dans eller två. Vakten pekade ut vem han var för mig (och det visade sig vara en av killarna från det "tysta" bordet från tidigare ikväll), och jag hängde på idèn.  Självsäkert går jag fram till "ungkarlen", som står vid baren med sina vänner, och jag viskar några ord i hans öra (minns tyvärr inte orden), och sedan sliter jag tag i honom och för honom mot dansgolvet.

Vi dansar minst fem låtar (var säkert fler än så). Han är onykter (men inte skitfull), och jag kör några snygga moves med honom, samtidigt som jag kör med en "flirtig" stil mot honom (nej, jag ville inte ragga på honom, hade bara kul och drev med honom). Det blev lite "salsa", lite gammeltjoa" och en massa annan fridans, och jag viftar "retfullt" med min kjol framför honom, för att skoja till stämningen (han ska ju gifta sig...). Det blev mycket dans, men han orkade med, och verkade tycka om att dansa med mig, och ja, att dansa öht. Hela svensexegänget stod en bit ifrån och skrattade åt sin vän ungkarlen, som blev "uppraggad" av mig, en äldre kvinna. Jag tyckte att vaktens idé var rätt kul, och ungkarlen såg ut att tycka detsamma. När så dansen var slut, önskade jag honom lycka till med bröllopet och att han och hans blivande fru och deras framtid skulle innehålla ofantlig lycka, samtidigt som jag tänkte för mig själv "att det misstaget (att gifta sig) kommer ju aldrig jag göra igen"...

Troligen har den numera gifta mannen glömt av denna händelse, men kanske att hans vänner påminner honom om detta då och då, vem vet. Och svensexan? Det var nog den tystaste och tristaste svensexa jag beskådat iaf... Vilken tur (för ungkarlen) att jag blev ett roligt inslag i detta sammanhang. Det var säkert det roligaste killarna upplevde denna dag...