Orosmolnens mörka toner samlar sig till en dunkel mörk bädd, som ramar in tankens fria flykt

I en stillsam vrå i skydd för ovädret, hör du hjärtat i bröstet slå

Det slår för liv men markerar också stegen mot slutet på livets ängsliga stig

Det du vet, vet ingen annan, det du känner, känner bara du

Någon nickar en annan ler, de tror de vet vad de ser

De himmelska tårarna väter snart ditt hår

Spåren i leran märker ut vart du går

De kommer hitta dig