Det drar kallt från havet, rummets grenar skallrar
som ögonfransar av glas
du säger, ingenting
och lyfter dina händer
och ur luften stiger bokstäver som en svart, kvittrande ånga
det lyser genom dig
en omisskännlig rök av sorg, en doft av salta jordar
gå genom mina rum, stryk med fingertopparna över
draperier som äter ljud, skyddande dammlager,
växter av kvarts och sot som spirar ur borden
betrakta fönsterglasen, mörka speglar
och teckna en ny bild över dem
en där du äntligt höjer ansiktet
och ser in i dina egna ögon