I morse sa min dödskalle till mig

ja 

det är det första man kommer att tänka på

när man vaknar

ni vet att alla år
efter 65
i sverige
är bonusår

när man fortsätter
leva om
men i beaktande av
ovannämnda

ja

då sa min döskalle
att ska du fortsätta att ha
Ran av PB i huvudet hela sommaren
kan du lika gärna
skriva om det också
för alltid är det några som känner igen sig

"Kom kämpa och vinn
lev lustiga dagar
Den vännen är min
som bäst mig behagar" gick det

sen 
sa min döskalle till mig
att: undrar om inte livet är en sorts sång ändå
glad och sorglig på samma gång
och så slutar det
och fjärilarna fortsätter att dansa
nånstans i lunden
fast just mina hjärtslag och min stämma  har "slagits av"

och varför inte

egentligen