Ha det gött!

Sade jag när jag lämnade studion.

Efter att han hade knackat in min nya tatuering.

Och snyggat till en av de gamla.

Då sade han;

”Ha det bättre!”


Dörren stod öppen ut mot gatan i värmeböljan.

Jag kände lukten från pizzerian på andra sidan gatan.

Och såg blanka fälgar blänka i solljuset på nytvättade bilar som passerade.

En pappa passerade med sin barnvagn.

Och föraktfullt såg in där vi satt och blev gaddade.

Och jag kunde läsa hans tankar när våra ögon möttes.

Han tänkte;

”Vad är det för idioter som tatuerar sig?”


Grabbarna i studion drog på med gammal hederlig Göteborgs Punk.

Så jag trivdes förträffligt bra sittandes där i stolen.

Då jag visste att det jag tatuerar in på min kropp nu.

Kan bara döden och ugnen ta bort.

När nålen ilsket vibrerande stack in färg i min arma kropp,
såg jag muslimerna passera förbi ute på gatan ned till moskén.

Det märkliga var att det fanns ytterligare en kund i studion.

Inget märkligt med en ung kvinnlig kund som var ganska rejält tatuerad,
och som knackade in en ny tatuering.

Händer varje dag.

Och att muslimer passerar förbi ute på gångbanan.


Det märkliga var att hon var Präst!

Det var coolt sade jag!

Jag frågade.

Vad säger Gud om detta med dina tatueringar?

Då svarade hon;

”Det är inte Guds kropp, den är min!”


Innan jag betalade min kille och skulle dra hem.

Sade jag till Prästen.

Att jag har en ganska tuff period i livet just nu.

Och om Gud nu mot förmodan finns.

Så är han inte min vän just nu.

Han måste hata mig just nu!

För just nu jävlas han ganska duktigt med mig!


Då vände den kvinnliga tatuerade prästen om sig till mig och sade;

”Gud är inte alltid min vän heller!”


När jag sedan gick hem via ekarna vi har här i backen upp från huset.

Visste jag vilka idioter som tatuerar sig.

Kvinnliga präster och galna konstnärer.