strilar förföriskt i dimhöljd bäck

lockar mig att söka dess källa klar

i den midnatts timme som ger mer

solens skugglek bland molnbyarna

skapar demoniska gestalter i natten

lyckan brinner för törsten skall släckas

men sent skall syndarna där väckas 

når källan som stinker kadaverslakt

upplöses i bitar nästintill molekylärt

sinnena kryper bestämt in i gömslena