En lem åt alla väderstreck
Alla färger i skogen är som väck
Ett vagt dån när det faller ett löv
Men jag är redan döv

Brinn hjärtat brinn
Gnistan rider på en vind
Det skulle inte räcka om skogen stod i brand
Om så all grönska brann ner till sand

Vargens flämtande och flås
Allt liv bland träden som förgås
Den största björken förbytt
Den minsta fågeln landet flytt

Svart mark, svartare sky
Askan förvandlas till dy
Tunga droppar som en skur av pilar
Slår upp jordens kött där jag vilar

Var en skogsdunge, nu ett svart träsk
Med brända träd som poserar hätskt
Blänger blint mot mitt håll
Vindens sång är toner i moll

Jag andas tyst
Jag har inte hört ett knyst
Jag märker inte att jag drunknar i dy
Jag märker inte att sot täcker min hy

Brinn mitt huvud brinn
Jag är god och jag är illsint
Jag sätter upp alla sorters kval
Jag väger alla omöjliga val

När du inte sover för att du inte vet
Är du inte vaken, är du kall och het
När du saknar modet att vara ambitiös
Men du är inte riktigt vettlös

Brinn hjärtat brinn
Dölj inte ditt skinn
Ljug inte när du inte vet för vems skull
Inte alltid är tala silver och tiga guld

Våga chansa, våga testa det som är nytt
Våga släppa, våga se något nytt
Våga andas genom dy, kol och sot
Våga ta ett större kliv med din fot

Vakna, öppna ögonen
Andas innan morgonen
Och tro att gryningen
Bara är inledningen