I midnattssolen
Rör hon sig längs klippor
Sätter spår med nakna fötter

I vindens tjut
Blåser hennes hår opp
Döljer den valda väg
Hennes fötter far

Till naturens skrik
Världens flämtande och flås
Klipporna i dimman förgås
Flickan dansar, utan vittnen

Ett landskap kargt och kalt
En gryning isande kall
Skuggor av spöken
Av död och liv avtjänade

Hennes dans är alltför mild
För att påkalla uppmärksamhet
Bland vålnader här
Inga gudar stör väl henne

Vad driver en våg
Att slå sig mot en klippvägg
Vad driver ett hjärta
Att brinna utan nytta

Att nyttja en orörd scen
En obscen men tom gest
Dansa naken i dagg
I dimma på en klippa

Solstrålar tränger in i huden
Saltstänk djupare ändå
På den klippan där hon satt spår
Försvinner hon in, i sin scen
Återvänder ej igen