Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Han kom fram till mig, och knackade mig på axeln och tillrättavisade min positiva dansenergi.


Jag får inte vara glad i dansen (ur Dagboken)

Märkliga saker händer mig på krogen. Igår var det ett band som spelade på lokala haket, och de spelade musik i rockig partyton. Eller, det var en mix av disco, rock och partylåtar. Det var mycket shake och benspritt, och höfter som dansade loss i bland annat bugg. Så även jag, dock med min fria dansstil, och med skillnaden att jag som vanligt stod ensam och dansade. Jag hade så kul i min dans, och hela mitt ansikte log och ögonen glittrade av min danslycka. Oxytocinet rusade i höjden och berusade min kropp i dansens rytmiska takter.

 

Många ögon stirrade på mitt partymood, och min dansstil, som var ganska frispråkig, om man nu kan säga så om dans. Jag släppte loss, och såväl ben som fötter fick liv tillsammans med shakande bak och höft. Jag är lite vågad i min dans, och ger för det mesta järnet när jag rockar loss. Och detta får människor omkring att höja ögonbrynen och liksom stirra på mig för att jag är så vågad och fri. Men många har också kommit fram och gett mig komplimanger för min dans, och det är ju alltid trevligt att få lite feedback. Min dansstil kan vara "sexig", men jag dansar inte i min stil för att förföra män. Jag dansar så för att jag älskar att dansa, och min kropp kan inte vara still. Och oavsett om jag dansar "fult" eller "vackert", så är jag väl ändå fri att dansa i precis vilken stil jag vill. 

 

Men, igår kom det fram en man till mig, och han bad mig att "tagga ner". Jag tittade på honom, och förstod inte riktigt vad han menade. Han tyckte att jag hade för mycket energi i min dans, och han tyckte att jag skulle dansa lugnare. I min dans störde jag ingen, på så vis att jag knuffades inte med de andra som dansade, och liksom tog plats i dansen. Nej, så var det inte. Jag dansade med hänsyn till alla de andra som också var uppe och dansade på golvet framför "scenen" där bandet spelade. Dansytan var begränsad, eftersom där inte fanns ett "riktigt" dansgolv, utan man fick stå och dansa vid sidan av borden som var placerade inne i lokalen. 

 

Hur kan någon komma fram så och be en dansglad kvinna att hon ska tagga ner sin dansstil? Varför? Får jag inte lov att dansa som jag vill? Oavsett vad betraktare eventuellt kan anse om min dansstil, så får väl ändå jag dansa precis så som jag vill. Eller tar någon illa upp av min högst unika dansstil? Ger min dansglädje negativa vibbar till någon? Jag kan verkligen inte förstå hur mitt dansande jag kan vara så viktig för någon annan, att de tar sig tiden och energin att komma fram till mig och be mig att "tagga ner". Jag begriper inte detta.

 

Han kom fram till mig, och knackade mig på axeln och tillrättavisade min positiva dansenergi. Hur kan någon ha tagit illa vid sig av ett leende ansikte och en kvinnokropp som dansade fritt i euforisk lycka?

 LÄS ÄVEN: Den Röda Mantelns Dans https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1975768 SAMT

The Lady in Red https://www.poeter.se/Las+Text?textId=2049060

 Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/




Prosa (Kortnovell) av Valkyria-Fatale
Läst 294 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2016-06-12 14:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Valkyria-Fatale
Valkyria-Fatale