Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själens röda hemlöshet

Han viskar ord
Men utan penna
I dom tryckta ordens skärmlöshet

Han kräver mod
Och lämnar avtryck
Bortom själens röda hemlöshet


Jag är en kropp
För att han ser mig
När jag är orden i hans grå pupill

Han rör sig sakta
Djupt och hinderfritt
Mellan min bröstkorg och min inre flod


Hans kalla ankar
Fäster kallt och hårt
I det som var min oskulds sista blad

Att rivas ut
Att kastas bort och se
Hur livet sjunker ner och spolas bort




Fri vers av jennydreadful
Läst 341 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2016-06-15 02:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

jennydreadful