Jag vaknade i morse av att skatorna kraxade mer än vanligt,
de lät väldigt oroliga och var ovanligt högljudda.

Jag tänkte att de försöker skrämma bort en katt eller något annat.

Men kraxandet tog liksom inte slut,
så jag gick ut i trädgården för att se vad som stod på.

Skatorna flaxade snabbt iväg när jag öppnade dörren och klev ut i trädgården.

Jag gick en sväng runt huset,
tills jag hörde något ligga och prassla i spireahäcken.

Jag satte mig ner på huk och förde bort bladen.

Och tittade in under häcken.

Och där låg Gud,
frusen, tärd, rädd och skakade.

Och jag sade ”Vad fan gör du inne i min spireahäck?
Och by the way, så ser du ser ganska sliten och eländig ut!”

Gud svarade med bruten röst;
”jag har flytt, för just nu orkar jag inte mer!
Hur jag än trasslar så får jag inte ordning på den här världen!”

Jo jag vet, sade jag.
Nog har du ställt till det alltid,
och med mig har du jävlats ordentligt det sista.

Hur fan skall du trassla dig ur detta kan man ju undra?

Och så gömmer du dig i min häck för att komma undan skatorna!

Ingen kommer att tro mig om jag berättar detta för någon.

”Snälla, berätta inte detta för någon" sade Gud.

Jag frågade, varför just i min häck?

”Jo, sade Gud, i och med att du ändå inte tror på mig,
så tänkte jag att jag kanske kunde tala med dig om allt trassel.”

Ok, låt gå, helt ok för mig sade jag.

Det kan ju bli lite intressant att tala med dig.

Jag menar, det är ju inte varje dag jag hittar dig i min trädgård.

Jag frågade;
"Skall du kanske komma in i värmen,
och få lite gulaschsoppa som jag har i kylen?

Och värma dig under en filt i mitt gästrum och vila lite?"

Tack, mycket gärna sade Gud.

Han gick in med darriga ben och satte sig i soffan,
och jag gav honom en filt och värmde lite gulaschsoppa,
och letade även upp en brödbit.

Han satt tyst och slevade i sig soppan och jag såg att han återfick värmen.

När han ätit upp sade han;
"jo, det är lite ansträngt mellan mig och människorna just nu,
faktiskt lite värre än det brukar vara.
Så jag behöver vila upp mig lite för att orka komma tillbaka."

Det är helt lugnt för mig, för som du sade,
så tror jag ändå inte på dig och då kanske vi kunde ha ett vettigt samtal.

Och så jag får lyssna på din syn på saker, på allt trassel du nämnde.

Gud piggnade till och sade en del smarta saker om existentialismen.
Vi var inne på Sarte, Nietzsche och Schopenhauer,
och han citerade lite blandat från Nya Testamentet.
Och vi var inne och vände i Koranen,
och snackade om ramadan och sedan om kosherkäk.

Ganska intressant dialog faktiskt.
Även om vi inte var överens på många punkter.

Och senare på dagen kom jag på en helt galen idé!

Jag hade ju en biljett över till Iron Maiden konserten på Ullevi samma kväll.

Så jag frågade om han ville hänga på?

Skall jag gå på Maiden!? Frågade Gud.

Why not, sade jag, du behövde ju komma ifrån lite.

Men tänk om någon känner igen mig sade Gud oroligt.

Du, sade jag, så sliten som du ser ut så kommer du passa in bra!
Och ingen fan kommer att känna igen dig.
Och varför skulle Gud gå på Maiden på Ullevi?
Du hör ju själv hur löjligt detta låter,
så du kan var helt lugn.

Sagt och gjort,
vi drog på stan och jag lurade i honom några bärs,
och han kom loss helt!

Han high-fivade med folk och headbangade till Number of the beast!

Jävla kille tänkte jag!

Han verkar ju ganska cool!

Vi rumlade hem i natten och hade riktigt goa diskussioner
när vi tog några nattmackor.

Så nu för tiden har jag en inneboende,
som besöker mig då och då,
när han behöver gå i exil från allt trassel.

Och varje gång han besöker mig,
kraxar skatorna lite mer än de brukar,
precis som om de anade något.