Vi spelar spelet på olika håll
men i samma kategori.
För oss båda handlar det om
att gå från ett "jag" till ett "vi".

Så många låtar vi skickat mellan varandra
om den där kärleken vi aldrig får.
Sagt att den andra kommer träffa någon
när det har känts som att det inte går.

Några gånger har vi varit nära
att bara släppa allt och falla dit ändå.
Hamna i varandras famnar
en lördag i Stockholm 04.22.

Men någon av oss har alltid varit
lite mer nykter och tänkt till.
För vi måste kunna vara vänner utan att det är stelt.
Det vet vi båda att vi vill.

Igår var en sådan kväll
då det kändes som om vi inte riktigt kunde låta bli.
Som om båda två tänkte
"Men äh, ska det inte bara vara vi?"

När alla hade gått hem till sitt
fortsatte vi smsa och prata om livet.
Vi diskuterade hur vi ska bo i framtiden
som om det helt plötsligt var givet.

Resa jorden runt,
ha hus på massa olika ställen.
Där satt vi i varsin ensamhet
och målade upp fantasier mitt i junikvällen.

Men imorse när jag vaknade
kändes det som vanligt igen.
Jag vet ju egentligen var jag har dig
och det är som vän.

Ändå är det lite fint
att båda tyr sig så till den andra.
När vi inte har någon att skapa framtid med
kan vi göra det med varandra.