Ilskan blixtrade i din blick
Svordomar kom och gick
Jag lät stormen komma
Och höll in en tår

Du skrek och grät
Rösterna de lät
Som monster i mitt huvud
Med knivar mot mitt bröst

Jag såg dig kämpa
För att smärtan dämpa
Jag såg dig gå itu
Ordet var; nu

Jag tog dig i famn
Viskade ditt namn
Bad dig att förstå
Det hjälper inte att slå

All världens tårar
Ingav kalla kårar
Men trots rädsla och sorg
Öppnade jag din borg

Det är klart det är svårt
När så mycket är hårt
När monstret inuti
Har vägarna förbi

Jag har mycket skugga
Som inom mig tuggar
På allt som är bra
På allt som är jag

Men trots denna skugga
Vill jag monstret ditt hugga
Så att leendet än uppstår
Och du din glädje återfår

Så att du börjar älska dig
Så mycket som du älskar mig
Du är ändå mitt allt
Tar bort allt som är kallt