Jag kan stå vid vattnet. För den hårda dock mjuka sanden påminner om en verklighet jag lever i. Jag hör vinden. Du spelar för mig, vackra speleman.
Väntan är ingen väntan för vattnet slår mot stranden gång på gång. Du är varm du underbara Poseidon.

Jag känner doften av strandgräs och tång.
Så öppnar du ögonen. Färg av kärlek, purpur, rött och orange jagar bort nattens kvarglömda mörker. Drömmande står jag med nakna fötter och blir trollbunden av din charm. Så viskar du än en gång i mitt öra. Gång på gång. Jag finns alltid med dig, talar du. Och kittlar mina fötter i vattenbruset.

Alldeles liten inför dig när du sakta kryper fram ur horisonten. Desto tydligare du blir, mer tagen, allvarsam och avslappnad blir jag. Jag känner inget mer än lugn, för jag vet att du aldrig kommer lämna mig. Alltid kan jag möta dig i tidiga timmar på våran plats. Tiden står stilla. För även mörkret står handfallen i glittret av purpur, rött och orange