Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du rosentörn

Var det nånsin vi?

Jag förstår verkligen inte.

På mina knän gav jag dig all min makt.

Allt jag hade att ge, mitt allt.

Varför låter du mig vänta?


Du rosentörn

jag har sett folk gå dig förbi.

Du böjer dig för att snärta till

men dina taggar för mig är en vetskap

att du är där, ett ont har jag inte kännt.


Vi talades vid och för mig kommer löften

från dig, tydligen, enbart ord

förlåt

men mina känslor känns likadant


Du rosentörn

kan jag tämja dig?

Låter du mig hålla dig lugn?

Väx med mig, inte ifrån mig.


Du rosentörn




Fri vers av Fredrik78
Läst 757 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-04-21 20:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fredrik78
Fredrik78