Fnissig i ett minne blott,
minns vår tid blev allt för kort.

Ändå bär jag minnen som värmer mig vid tanken,
åt de steg jag tog i dörren och vände jag svär FANKEN!

Undrar vad en längre kväll har gett till oss,
vi var ju redan bortom ruset och hade i handling släppt loss.

Leker med tanken åter och minns din svala hud,
när vi gick längre och längre från herrens bud.

Nu finns blott minnen kvar i fortsatt varmt hjärta,
även om en del av dem skänker en bitterljuv smärta.

Alla de bästa minnena av dig finns i hjärtat långt in,
leker med dem i tanken då jag för en kväll var din.