Kära alkohol,

kommer du ihåg mig bland alla dina miljarder offer
genom millennierna? Jag önskar att jag kunde glömma dig
men istället minns jag dig bara alltför väl.

Mitt namn är Dotter, Syster och Människa,
mitt namn är ett suddigt minne under din inverkan.
Jag har varit nära att drunkna släpad i ditt kölvatten
och jag har torkat ditt svarta svett från chockade pannor.
Min mamma drog mig i håret, slog mig i ansiktet
och i hjärtat tills det brast och det här är ditt försvar
mot kärlek och klander; du knyter vanmäktiga händer
och spänner muskler, måttar mot kvinnor och barn.

Du är ett gift i generationernas ådror och jag tog emot
din rikedom redan som barn. Vi möttes en sommar
när jag var nära nog förlorad och du var som en gudagåva.
Din bedrägliga värme spred sig i mitt bröst och jag var
inte så förtvivlat rastlös längre. Jag sörjde inte längre
och jag var inte längre svag. Det tog 13 år att se igenom dig.

Till slut satt jag nedbrunnen på min storebrors golv,
och en mörkblå saga om en rutten sorts kärlek
rullade stötvis och långsamt över min vidbrända tunga.
Alla dina löften och maskätna äpplen berättade jag om
och han sade att din vänskap är en lögn och en farsot.
Jag gjorde ett val den dagen och har aldrig ångrat mig.

Jag skriver till dig idag för att berätta att jag ännu lever,
att jag klarar mig bättre utan dig än jag någonsin drömt om.
Länge kunde jag inte tänka mig ett liv utan dig och du blev
min svåraste läxa och mitt längsta farväl. Jag ser dig på håll
i andra människors ögon och i deras misströstan och jag ser
hur du lyser upp, vinkar och lockar. "Nej", säger jag då.

Hälsa till mamma att hon lärde mig till slut att äkta kärlek
börjar där alkohol slutar och att mitt blod är renat från dig.
Hälsa till mamma att jag växte upp och blev mitt friskaste
och att jag och Bella inte bär på hennes nedärvda självhat.
Hälsa till mamma att jag skulle ha älskat henne innerligt
om hon gjort det val som hon lämnade till mig att göra.

Hälsningar Emilie Bäckman