jag har varit tyst så länge
men nu låter jag orden flöda
utan begränsningar

alltid har jag drömt mig bort
från vad jag varit, vart jag har varit
men nu, vill jag leva som jag är
där jag är


när tilliten till mig själv
efterlängtat infann sig i mitt
liv
började jag blomstra

som gammelfarmor alltid påpekat
att, jag, ska sträva efter att göra

nu händer det


och jag släpper allt fritt, låter min
evolution ta den kraft den behöver
för att jag ska bli ett bättre jag

jag placerar all min tillit
i mitt mod, min balans
mitt sinne

i mig själv

det fina i livet har släppt mig fri

vad jag helst skulle vilja glömma från
mitt förflutna, spelar ej någon roll
i vem jag är, i nuet

med jord under naglarna & ruffsigt hår
ärrprydda kroppsdelar & tungt bagage
levandes med min själsfrände & sanna kärlek

i ett med moderjord & det som egentligen
är det enda som har betydelse här i livet
lever jag, efterlängtat, som den jag är

fröken ingenting är numera någonting,
jag är faktiskt & äntligen någon
- för mig själv

jag har kommit till den punkt i livet
där jag kan lägga allt kaos bakom mig
och inte längre behöver vara kaosinfekterad


jag har blomstrat