Du sökte mitt inre
du såg mitt yttre
du såg min inre sorg
jag lever ibland ett helvetiskt känsloliv
som ingen annan vill ha känning av
för mina tårar gör alla floder till ett hav
sorgen gör tomheten till din eviga grav
jag lever men känner mig som död
en natt till i detta mörker gör mig rädd
ett par rosor till dig gör mig kanske glad
men det får mig också att falla som ett vackert blad
jag vill falla intill din grav av sten när mitt hjärta slutat slå
tillsammans med dig och vi gör himlen åter skimrande blå
jag älskar jag henne den som blev min mor
hon gjorde vad hon kunde och till det som jag är idag
en del av mig är trasigt men en fin son som jag ändock är
jag lever men känner döden killa mig i nacken precis här
saknar givetvis dig min underbara mamma
du är fin som du är mor för mig är du alltid densamma
jag vet att du inte mådde bra
men vem kan göra det om man mår skit varje dag

//Kram från din ende son