Det var en gång en kille från den stora stan
som blev beroende på smärtstillande tradolan
smärtan och glädjen kom men han försvann
så försvann det gjorde tyvärr även han
dosen ökade från den lägsta tills den låg på topp
då ökade även ångesten och han förlorade allt hopp
värken kom sakta tillbaka till märg och ben
låg mest på soffan med frossa och panik och kände mig klen
det var som att sluta med heroin som man sprutar in i sin ven
räddningen blev nu mitt fokus på mina barn och träning
även om det ibland kändes som att kasta en etta på en tärning
många gånger var jag uppgiven och psykiskt helt slut
men jag gav mig fan på att igen kunna hitta ut
steg för steg klev jag åter igen ut i det fria livet igen
för att sedan klara av att hitta mig själv och mitt hem
nu är jag bara jag och ingen annan kemisk substans
så det är bara att sätt igång med livets dans och ta sin chans