Hon vandrar på stranden och känner oro

Oro över allting

Vad är det du är orolig över lilla vän

Du ska inte gå här i samma elände och tycka att du är dum

Hon sätter sig och tittar ut mot vattnet, samtidigt kvittrar fåglar

Hon känner hur det knyter en stark oro,kan det var det förflutna

Hon kan inte andas,hon får ingen luft

Nu har hon lugnat ned sig

Tar ett djupt andetag,känner vinden som blåser mot henne

Hon reser sig upp,går mot vattnet och tittar upp mot himlen

Himlen som förgyller en stark härlig fin känsla av vita svävande moln

Där skulle jag vilja vara och känna frihet

Här kan ingen säga att jag ej hade rätt om allting

Hon lämnar platsen och känner imorgon besöker hon platsen igen

Platsen som får henne att släppa oron i kroppen


Gunilla 2015