på hösten föddes en kille som blev ett snille
men jag fick en sjukdom trots att jag inte ville
kronisk panikångest följer mig varje dag
en del av mig som inte är jag
jag drömmer om att känna mig fri och glad
det som jag skriver om varje rad
smittad av ett liv i ångest och fördärv
har ändå gjort mig stark och djärv
döden har hälsat på många gånger
men den har inte gett mig någon ånger
jag älskar och åter älskar varje minut av mitt liv
jag har erfarenheter som gett mig styrka och driv
sorger med många tårar som följt mig varje dag
allt det negativa helt utan normalt behag
men det är där jag befinner mig idag
för det är ju en del av just jag