När nattens mörker tystnat
och ensamheten biter hårt i mitt bröst
tänker jag på mina underbara barn
som ger min enda tröst

minnen från tiden vi hade tillsammans har stanna upp
det fina vi hade har mina kära är nu dött
det är nog därför jag alltid känner mig trött

har tappat hoppet och modet att gå vidare själv i livet
jag hoppades att ni för alltid var en del av mig
det var då djävulens dotter tog allt från mig och sa hej

mitt hus hem och min kära fantastiska barn
en ondska hoprullat till ett ouppnåeliga garn
trots min trötthet ger jag aldrig upp
för varje morgon väcker mig min tupp

vad vinner man från att ta från andra
karman kommer snart till dig att vandra
allt du tog från mig gjorde även att din själ dog
njut nu av allt det lilla du har
för jag gissar på att du inte har många saker kvar