Så len en bris från en vind kan vara
Jag stod i ett tomrum
Min värld krympte

Ångesten
ströp mig
långsamt

Jag såg ljuset
men alltför långt borta

Jag ville ta på dess yta
men den gick
inte att fånga

Ett skrik som fick vinden att verka döv

Ack så sorgligt
Jag vill inte mer

Ta mig härifrån till en plats
som är skimrande oskuldsfullt

Där vinden smeker min kind till ro

Där jag får
andas