1

Jag trodde aldrig att du
var en sån som skulle
gå
Men ändå räknade jag
sekunderna
Och visste
att det var bäst att vänta
Med andan utanför
halsen

Jag väntade älskade och jag tänkte att
snart dansar du med hjärtan under fötterna

Tills sekunden jag såg
dina sönderskurna fötter
Springa längs rälsen
egentligen var det ingen räls
utan mer en trottoarkant

Men fyllan placerade
själen utanför kroppen
Och jag fantiserade om
att du
Aldrig mer skulle se mig

2

Jag tappade lungorna
när regnet fyllde
Mina kläder med hål
för du var verkligen
Borta nu
och ett par tajta blå jeans
Tillåter inte känslostormar
att röra sig fritt

Du ska veta att jag
grät när vi konsumerat all
Vår tid och
Det var dags att knuta
upp alla minnen
Jag bundit vid dina
spröda handleder

Små bitar av alla skratt vi någonsin delat
smulor av gröna grässtrån vi vattnade med
Sorglöshet

3

Du dansade bort
på dina trasiga fötter
Du vände aldrig tillbaka och
Lämnade inga märken på
min tröskel
Bara en svag doft
av ciggaretter
som lika gärna skulle kunna
avfärdas som en illusion

Bokmärket bränner hål på sidan 247
jag har börjat inse att verklighetsflykt
Inte är min grej

Jag grät för att
fyra väggar inte rymmer
Ett helt liv
och för att hälften av
det
Rymde med dig
och för att
Jag aldrig mer
får se dina drunkningsblå ögon
Öppnas

Jag grät
för att dina
perfekt arrangerade hårstrån
Aldrig mer kommer
vila på mina
Ångest tatuerade kuddar

4

Jag hatar att jag visste
att du inte ville annat
Än bortbortbort
för vi pratade om
Flygplan, raketer och tåg
om att tända stjärnor
På en avlägsen planet