... min
välkomnande vänlighet
, välvillighet och generositet ...

Du känner förtroende
och trygghet
i att öppna dig för mig
eftersom jag lyssnar,
tar till mig 
utan några fördömanden
av vare sig dig som person
eller det du sagt eller gjort
i smått och stort ...

Du tycker om 
att jag får dig känna
dig inkluderad 
och
att jag delar med mig
av mig själv
och ger dig energi,
inspiration
och får dig att tro
på att det även för dig
finns en bättre framtid ...

Men framför allt
får jag dig att känna
inom varje litet skrymsle och vrå
inom hela dig
att du kan lita på mig
och att jag inte någonsin sviker dig ...

Jämväl
när det är jag 
som verkligen behöver dig
finns du sällan där för mig
om det ej råkar sammanfalla
med att du finner ut
att du har någon nytta av mig
som fyller något behov hos dig ...

... vilket även allt för ofta
synes gälla allt det andra
som du så innerligt mycket
uppskattar hos mig
när det kommer till
hur jag bemöter dig
och får dig att känna
när helst du än sträcker ut
din hand för att du behöver mig ...

Skulle jag ens antyda
att jag skulle uppskatta
om du bemötte mig
och fick mig att känna
motsvarande
som du känner
inför hur jag bemöter dig ...

... blir du sårad
och känner
att jag försöker skuldbelägga dig
genom att spela på 
att du ska visa någon tacksamhet
för det jag spontant och av fri vilja
fått dig att känna genom att 
blott bara vara mig ...

... vilket ju är
intet annat än en bekräftelse på
att jag haft dolda agendor
med allt jag fått dig att känna
och att det i sig
är tecken nog för att utesluta mig
då du så uppenbarligen
högst sannolikt har blivit manipulerad av mig ...

Vet inte riktigt 
hur jag ska tackla sånt där
när jag möter någon dig
som visar sig göra så här ...

Men det jag vet
utifrån självkännedom
och livslång erfarenhet
är att det säger mer om din
än det säger något om min karaktär ...