När nattens mörker tystnat
och ensamheten biter hårt i mitt bröst
tänker jag på mina underbara barn
som ger mig min enda tröst

minnen från tiden vi hade tillsammans har stanna upp
allt det fina vi hade har mina kära är nu dött
det är nog därför jag alltid känner mig trött

har tappat hoppet och modet att gå vidare själv i livet
jag hoppades att ni för alltid fanns vid mig
men...
det var då djävulens dotter tog allt från mig och vinkade hej

mitt hus hem och min kära fantastiska barn
hoprullade av satan till ett en trassel av garn
trots min trötthet ger jag aldrig upp mitt liv
för varje morgon väcks jag av nya krafter i mitt liv

vad vinner man från att ta något så viktigt från andra
men karman hälsar snart på dig och till dig kommer att vandra
allt du tog från mig gjorde även att din själ dog
konstigt att du aldrig ger dig eller får nog
njut nu av allt det lilla du har
för jag gissar på att du snart inte har någonting kvar