... med att behärska mig
från att skriva och tala om 
hur mycket jag älskar dig ...

Även om en hel del
av de flöden jag publicerar
kan synas handla om
min saknad och kärlek
till just dig ...

Men intalar mig själv
att så ej är fallet 
med de flöden som handlar
om kärlek och saknad
som förmedlas i orden
som här landar från mig ...

Jämväl 
får jag väl bekänna
att i allt jag talar om
och tänker
så finns det lite mer
än blott bara
små stänk av spår
av allt det underbara
som du är och förblir,
om än ej så där alldeles
klart och tydligt uttalat,

... i varje litet
skrymsle och vrå
inom hela mig ...

Har inga ursäkter
med vilka jag mig kan försvara
men likväl finns det 
en obevekligt outplånlig förklaring
som ligger i det faktum ...

... att du så innerligt fattas mig!