Tårarna rinner ned för mina kinder.

När jag tänker på alla minnen.


Och jag inser att jag har förmånen.

Att få uppleva ytterligare en soluppgång.

När morgonljuset skär in igenom persiennerna.


Tårar tyngda av minnen faller ner på mina lår.


Alla vackra stunder av ömhet och längtan.

Trängs i mitt sinne och vill bara ut.


Och ut kommer de med tunga tårar.


Varför är kärleken så förbannat komplicerad?


Samtidigt är det otroligt skönt att gråta.


Män kan gråta om ni inte visste det!

Som fan också!


Det finns miljarder av mjuka känslor.

Bakom alla dessa tatueringar.


Och de rinner ut med tårarna här i min ensamhet.