Han är inte löjlig.
Han bara lider.
Han kan inte nå henne,
så han kan inte lita på henne,
så han lider desto mer
förföljd av hennes minne
som plågar honom mera
än något rivjärn kunde göra.
Är han då en självplågare,
eller är det hon som plågar honom?
Problemet är att båda är oskyldiga
vilket blott förvärrar läget för dem båda.


The lover

He is not ridiculous.
He only suffers.
He can not reach her,
so he can not trust her,
so he suffers the more,
being persecuted by her memory
which torments him worse
than any shrew could do.
Is he then a self-tormentor,
or is she tormenting him?
The dilemma is that both are innocent,
which makes their love the worse for both.