det är jag igen jag kunde inte sova inte för att jag försökte
jag såg dig igen och jag tror att jag föll igen
handlöst fallande hopplöst för jag inser alltid och jag inser om och om igen
att jag inte var mer inte ett uns mer ett löv i vinden bara någonsin för dig och du läser ju inte mina brev så jag skriver i sand på din innergård även om du flyttat härifrån immar din ports glas med trötta luftslag krossar mig igen för dig kastar varje sten i rabatten genom det som var ditt köksfönster gråter klart bakom skalade revben i gångtunnel ledde till nåt som en gång var med brännande vrister slut i gympaskor och olja släpper jag en vikt papperslapp i kanalen allt jag någonsin känt däri simmar bort och iväg