"What to be, What to do, when you realize that everything is just to be and die"

Tystnaden som hamnar, som skapas när allting raserar. Allt. Allt man trodde var äkta som försvann på bara någon minut.
Tystnaden som hamnar när det inte är något kvar, inget kvar att leva för.
Den tystnaden är olidlig, en tystnad utan början eller slut. Bara tystnad.
En tystnad som egentligen inte behöver vara tyst. Men det är tystnaden som kopplar bort dig, från verkligheten.

Efter tystnaden så kommer smärtan. Smärtan från ingenstans och överallt.
Smärtan och rösterna.
De som säger rätt och fel